Kan vi inte sluta säga att vi har ont om tid?

Ja, jag vet att detta kommer bli provocerande för många. Jag vet att jag är priviligierad – åtminstone på vissa sätt. Jag har inte en svår vardag med en dominant chef som inte släpper mig i tid för att hinna hämta barn på förskolan. Dock: vi har alla exakt lika många timmar, minuter och sekunder per dygn.

Varför är det så viktigt att fundera över ORDEN vi använder? Jo, för våra ord och vårt tal är inget annat än programmeringsspråk som får oss att tänka, känna – och göra! Om vi hela tiden upprepar “jag har så ont om tid” så blir det sant – och därmed olösbart. Locus of control – stället där vi kan lösa problemet – är utom räckhåll.

Vad KAN vi göra då? Granska dagen – med lättsamt sinne, utan skuldjakt – men leta efter olika handlingar som kan göras på annat sätt. Vad är du beredd att ändra för att få fler luckor för att leva – och få chansen till återhämtning. Eller vad DU vill hinna med. Livet är idag – vi kan minnas gårdagen, planera för morgondagen – men det är bara idag vi kan LEVA!

Om vi har en annan inställning – att tiden finns – vad får vi då tillgång till?