Feeds:
Posts
Comments

Archive for July 17th, 2010

eller

“Det är dags att inse att sociala medier och mobila terminaler kräver total översyn av våra processer!”
eller
“Sociala medier på mobila terminaler kommer skrämma skiten ur många organisationer”
eller
“Hur processer, sociala medier, coaching och kognition som så lätt missförstås – kan samverka”
eller
“Framväxten av LUCK-konceptet”

Detta är mitt bidrag till SSWC-boken. Ett utmärkt initiativ som tagits av Mattias BoströmPiratförlaget. (Tack Dr Spinn för kopian av inledningen 😉 Ett bra sätt att sprida tankarna en bit utanför de redan frälstas skara.

Hur länge har de funnits? Det är lätt att bli fartblind! För min del tog det verklig fart med två communities – Sysslingarna och Shortcut. Genom dessa två kunde jag studera vad som fungerade – och inte. I den ena var förutsättningarna strålande – i den andra fanns det aldrig resurser. Det som skilde i mina ögon var dels inställningen – ”sharing is caring” på ett tidigt stadium – vi talar 1999. Dessutom kom ”co-creating” eller ”crowd-effekten” tidigt. Shortcut.nu gjorde det geniala – att öppna för egna tribes – genom att öppna för grupper. Här lärde vi oss alla massor. Jag startade och drev som mest sju grupper. Det kan låta som en efterhandskonstruktion men jag tänkte rätt tidigt att ”detta måste man kunna dels göra stort – dels ta med in i det vanliga arbetet”. Att det skulle bli SÅ HÄR BRA kunde jag däremot inte drömma om! Jag tror många känner igen sig i ytterligare några händelser, aktiviteter och inverkan av nyckelpersoner:

Jaiku – att sy ihop mobilen med applikationer, terminaler som vi ville på Sendit
Twitter – när jag såg första pratbubblan på en karta som rörde sig för varje tweet – då ändrades min värld. Varje individ är spännande, unik och – har ett forum!
Våra Shortcut.nu-träffar i Caféliv, Trädgårdsliv, och allt. Se flödet av info i möten och efterföljande diskussioner. Erfarenheten av när jag som gruppledare skulle driva – och släppa
FreelanceSweden och 2Lance.net – nätverk för frilansare. Vad driver folk att dela med sig? Jag tror fortfarande att framtiden tillhör frilansaren!
Sociala medieluncherna – lunchträffarna på Elverket med realtidsspaningar och nätverkande – oj vad vi har mycket att tacka Annika Lidne för! Via denna inleddes samarbete med Vladimir Koller som kom från webbstrategi/bygga – kompletterade min företagsstrategi och ledarskap. Resten är historia!
Reboot – en un-conference som hittills arrangerats 11 gånger i Köpenhamn med primus motor Thomas Madsen. Jag gick som på moln, förstummad och grymt imponerad och influerad. Hann knappt landa före…
Almedalen – ja, faktiskt. Hur kommer DET in i sociala medier? Jo, två personer var centrala här. 2009 var det Brit Stakston, JMW och Maria Gustafsson, MIKU. Alla minns Brits kakelträff när hon nådde 150 tweets i timmen. Så kommer…
SSWC! – un-conferensernas un-conference! Den oerhört involverande känslan. Känd eller okänd, kom med här! Hur väl ett ”un-conference”-koncept fungerar, inte helt olikt krafterna bakom en wiki. Hur fort denna första tillställning blev legendarisk!
Jobbet – hur ska vi få in allt detta fina i jobbet? Ja, så sakteliga visade det sig!

Framväxten av LUCK®

Nå, under dessa år har det hänt rätt mycket. Och sociala medier har en viktig roll att fylla. Jag kommer med några påståenden – och förslag till åtgärder. Dessa åtgärder har jag för enkelhetens skull paketerat under namnet LUCK.

Påstående: Användandet av sociala medier och mobila terminaler kommer driva på processutvecklingen

När allt fler använder sociala medier med dessas effekt på öppenheten kommer de tydliggöra de interna processerna och funktionerna på ett helt nytt sätt. Se till exempel SJ som haft problem på tågen under den gångna vintern. De säger sig trimma och förbättra men nu måste de snart visa VAD de gör och HUR. Annars försvinner förtrondet. Lägg till detta användande av mobila terminaler. Det finns en balans som innebär att om det tar kort tid för mig att agera eller rapportera, då ska det också ta rimligt lång tid att åtgärda det jag kommunicerat om. Vi vet alla att dessa processer ofta är allt för långsamma idag. Det må handla om att du rapporterar ett hål i gatan till att du ansöker om miljöbilscertifikat hos kommunen. Vi kommer kräva mer, snabbare och bättre. Utan att jobba hårdare.

Så – allt är klart – bara att justera processerna då?

Nähä – så enkelt är det inte! Nu har jag bara beskrivit detta utifrån, ur kundens perspektiv. För när vi kommer IN i organisationerna ser det ju inte alltid så muntert ut. Vi har processer som inte hakar i varandra, revirpinkeri som hindrar god kommunikation, stuprörstänk som hindrar kommunikation mellan de enheter som borde samarbeta för kundens bästa. Lägg därtill oklara mål, oklara mandat, oklara drivkrafter, håglösa medarbetare som inte får feedback. Chefer som inte vet hur man får med sig personal utan att kontrollera fram. Ja, listan blir lång. Och det spelar till slut ingen roll hur bra personal vi rekryterar – de har inte verktygen för att göra ett bra arbete!

Change will come! – men hur?

Så kommer insikten – ofta på grund av dålig ekonomi, ibland genom ett chefsbyte. Någon kommer in med insikten att något behöver göras. Ibland har de koll – och lyckas. Ofta har de koll – men det är som att ropa in i en lovikkavante: inget händer. Det jag ser nu är att många försöker. I sin iver att förbättra så förändrar man – men blir det bättre? Jag är faktiskt snudd på livrädd för vad de halvhjärtade satsningarna på bland annat Lean kan leda till. Det vi brukar kalla ”mean lean”. Vill vi ta till härskarteknik (se Elaine Bergqvists utmärkta bok ”Härlskarteknik”) kan vi ju dra till med ”Det funkar ju på Toyota – varför inte här???” med klar adress: medarbetarna, som ju måste vara korkade.

Så kommer satsningarna på coachande ledarskap. Ja, man sätter chefer i träning. Coacha är bra – det funkar ju i idrotten. Men bara ett tag – sen återgår det till det vanliga. Ingen vet egentligen inte vad som hände, men dåligt blev det och efter det kan vi alla fnysa åt ”alla som kallar sig coacher”. För VI VET minsann!

Sociala Medier någon? Ja, ”klart vi ska ha det på jobbet!” Chefen börjar glatt blogga. Varför? Nah, inte så viktigt, viktigare att visa att man hänger med. I vad verkar inte heller vara så viktigt. Några facebookar litet i överkant och det skapar diskussion. Andra verkar chatta alldeles för mycket – och vad chattar de om? Chefen? Vi stänger tillgången till Facebook. Lika bra att göra detsamma med chatten – låt dem köra mail så lär de sig nog. Och var det inte litet för mycket negativa kommentarer till VDns blogg? Äh, vi lägger ned. Locket på. Skönt. Vad tyst och praktiskt det blev…

Och under ytan pyr det…  (hoppas jag!)

En tänkbar väg framåt som tar fasta på alla de goda egenskaperna

Nå, vad göra? Jag tror att dessa tre områden som var för sig har svårt att överleva i vardagens krävande dagsljus tillsammans kan bli oerhört starka. Men det krävs att vi blir fler som tror på detta! Processer som ägs av dem som arbetar i dem, ledda av chefer som verkligen i grunden förstått coaching – förstärkta i smidig kommunikation med smarta verktyg. Där tror jag vi har några av de viktigaste ingredienserna för framtidens ledarskap i framgångsrika organisationer. Varför? Därför att vi förtjänar det – vi som arbetar, våra kunder, världen! Den som arbetar med ansvar för sin process och medarbetare och ser kunden har svårt att slita ut folk och miljö!

Paketering is da shit!

Då jag vet att paketering och begrepp ökar chansen till förståelse och därigenom en av grunderna för dialog så har jag valt att lägga dessa tre kardeler (de tre delarna av en rejäl tamp på ett skepp) för att symbolisera deras samlade styrka. På en modern båt optimerar man detta vidare genom att välja kardeler som har styrkan och en mantel om dessa som har beständigheten mot nötning, solens ultravioletta strålar, väder och vind. I detta fall har jag valt att ta med Kognition – eller ”kommunikation på hjärnans villkor”. Rön från senaste hjärnforskningen kan vi också kalla den. Eller neuropsykologi för den medicinskt bevandrade. Lägger vi samman dessa får vi LUCK:

Lean – att skapa smidiga processer (dock inte svälta dem magra som ibland sägs)
Unified communications – eller underlättande internetverktyg. SM + mobiler
Cochande förhållningssätt – att arbeta med medpartens perspektiv, mål, resultat
Kognitiv förstålse – att förstå hur vår hjärna faktiskt fungerar i olika situationer

I min mission sedan tidigare har jag haft att ”för varje chef jag kan få trygg – skapas trygghet (och resultat!) för 10 – 20 till direkt – och kanske 1000 under dennes karriär”. Nu tror jag mig vara på spåret till något stort – att få några bra tankar och filosofier att sätta sig rejält. Jag hoppas detta koncept passar in i Victor Hugos tanke ”Inget är så starkt som en idé vars tid har kommit”. Jag tror vi är redo. Vad tror du?

Bild: När en organisation växer så krävs
mer ordning och reda.Men ska det ske på
bekostnad av inflytande och kreativitet?

Att faktiskt göra det – till handling!

Jag upplever att många organisationer vill börja i process-änden, i detta koncept i L.et. ”Får vi bara processerna på plats blir det bra” tänker många. ”Checklistor!” säger någon annan. ”Mallar” lägger en tredje till. Men då jag tar upp frågorna om ”hur tror ni att folk fungerar då?” så väcks ett intresse – och vi börjar i K:et istället. För om vi ska nå mål tillsammans kan det ju vara smart att fundera på hur de där människorna som tillsammans ska nå målet – hur de faktiskt fungerar.

Kognitionsdelen

Eller: “Kommunikation på hjärnans villkor”. Här arbetar vi med mentala funktioner. Vad vi faktiskt idag vet om hjärnans funktioner: motivationsfaktorer, inlärnings- och kommunikationsstilar. Perceptiva filter och grunden för val av attityd och beteenden. Gruppbeteenden; normering, teambyggande och samarbete.

Coachingdelen

När vi väl har koll på några av våra viktigaste funktioner ligger Coaching runt hörnan. Hur kan jag leda andra på ett sätt som är bra för dem och mig – och resultatet? Coaching har beskrivits på många sätt. Jag väljer här beskrivningen delvis ur organisationens påverkan:

Coachingen syftar till att nå resultat och mål, mål som uppfattas som viktiga för den som blir coachad. Coachingen sker till största delen i den coachades perspektiv. Det är där drivkraften måste fästa. Insikter och kunskaper ska vävas ihop med den enskildes erfarenheter och kompetenser. Hur mödosamt det än kan låta – det är värt tiden! Vidare är ansvar ett självklart element i coaching. Under den följande processen får de allt mer utmanande uppgifter och närmar sig förvånansvärt fort ett coachande förhållningssätt.

Vi genar nu till Lean-delen (och tar Unified Communikation sist, men det GÅR att köra innan ordning – allt efter kundens behov!)

Lean-delen

Vissa är nästan religiösa, andra hatar det, några suckar. Vad är det – Lean? Risken är att vi tröttnar innan vi fått kunskap nog. Jag föll för Lean då jag arbetat så mycket med processer men sett dem fallera allt för ofta. Vad är det som får vissa företag att lyckas minska fel och öka välbefinnande på arbetsplatsen – och andra att klara ett tag, för att sedan åter falla ned i gamla hjulspår?

  1. Visualisera – hur ser en enkel process ut? (den ska vara lätt att förbättra)
  2. Nulägesanalys (gärna med SWOT) – och hur ser processen ut – var ärliga
  3. Vad tillför värde för kunden/brukaren/nästa steg?
  4. Framtida – önskat – läge: varför vill din kund ha det så?
  5. 5S – som är en metod för ökad ordning och struktur

Underlättande internetverktyg/Sociala medier
Detta är väl fel forum att tala om vad som är bäst. Som i hela LUCK-konceptet så gäller anpassning. Vilken är ambitionsnivån och vilka resultat förväntas? En hel del kan hanteras i vanliga mail – men annat förtjänar att spridas mer –

  • chatt avlastar ett ofta tyngt mailsystem – bidrar även med realtidskänsla
  • en blogg kan tydliggöra tankar och huvudriktningar vi väljer – och kommentarerna kan komma när som helst. Spec. bra vid flerskift
  • video för att dra slutsatser – och sprida visualiseringen på tavlorna
  • delicious använder vi för delning av länkar/minskar mailbelastningen
  • dropbox/google docs kör vi ofta för delning/samskapande av dokument
  • en wiki för att samla erfarenheter

Tecken på att det går bra?
Det är vanligt att de som lyckas väl med sina förbättringsprojekt brukar nämna några eller alla nedanstående:

  • det är bra närvaro på genomgångarna vid tavlorna
  • de som uppdaterar tavlorna är själv involverade i processerna
  • cheferna lyssnar men är inte så aktiva i mötet – de lämnar det ansvaret till de drivande
  • arbetet kring tavlorna blir allt mer intensiva – det lönar sig ju!
  • De avgörande besluten väntar oftast till visualiseringsmötena – det tar litet tid men värdet av gemensamma beslut överväger
  • Medarbetarna i processerna ser effekten av ansvar  – och vårdar det väl
  • Man pratar MED varandra – inte OM. Det gäller även stegen före och efter det egna i processen

Bild: När det fungerar så utvecklar teamet/delprocessen sina
egna rutiner. I synk med andra – och bara vid överenskomna
tidpunkter. Effekt: Samarbete, förbättring, ansvar

Några andra effekter

  • No blame-kulturen sprider sig – det är inte så farligt att ha fel – utan vi styr mot målen, lösningen blir mer intressant än vem som har rätt
  • sjukfrånvaron sjunker ofta dramatiskt – ibland till noll. ”Jag vill vara på jobbet för jag kan påverka varje dag!” är ett vanligt uttalande
  • övriga mötesrum blir allt mer lediga – ett tecken på att mängden möten minskar – det mesta löses i tavelmötena
  • andra enheter kommer på besök för att få info – och att lära och utbyta erfarenheter. Det som varit så svårt i andra projekt – kunskapsöverföringen – sker nu av sig självt

När det inte går bra….

När jag nämner lean får jag idag ofta höra om projekt där det INTE går så bra. DÅ är jag idel öra – här finns säkert att lära! Några av de saker som brukar komma upp är:

  • vi uppdaterar inte tavlan så bra längre
  • många deltar inte så mycket i mötena – antingen är man inte där alls (kundmöten mm går före) eller så är man där men pratar inte så mycket
  • det är inte längre vi som jobbar med tavlan – chefen löser en massa som vi slipper
  • någon är där och ändrar under tiden MELLAN mötena

OM det INTE går bra – hur korrigerar vi?

Det FINNS sätt – enkla och litet mer komplicerade. När något inte fungerar är det busenkelt att ta till styrande metoder – och många GÖR just det! Då faller hela systemet. Vi skulle ju leda coachande!!! Så hur gör vi det? Jo, genom nyfikenhet och sokratiska frågor:

  • Hur blev det så här? Beskriv arbetsgången
  • vilka var de första tecknen på att det gick illa?
  • Vad kan ni trimma på för att de felen ska försvinna?
  • Osv…

Hur passar nu allt detta så väl med SSWC? Jo, denna process, med alla som finns i processen som deltagare – inte en föreläsare som driver – utan co-creation – att vi skapar tillsammans, och tillsammans driver mot målet – det är framtiden!

Till sist: Dödar processer kreativiteten?

Det kan de säkert! Men det beror väldigt mycket på HUR vi skapar våra processer – är de VÅRA processer – eller enbart chefernas? HUR utvecklas processerna? NÄR utvecklas de? Vill vi så kan vi ju se processerna som stöd för det kreativa –och processerna som effekter av det kreativa. Processerna kan ju liknas vid sedimenten i våra hav, bestående av skalen av sedan länge döda plankton ger de upphov till nytt liv. Det är min förhoppning att ett lyckat processarbete skapar just detta – en kreativ miljö som föder sunda processer – och processer som skapar plats för mycket kreativitet!

Bild: Processerna ska vara så anpassade att de föder
och stöttar kreativitet, och kreativiteten ska få
påverka processerna


Read Full Post »

Uppdaterat 100724:

Christian Rudolf tittade just in på cafét “Karin på Ön”. Läs hans blogginlägg i ämnet här!


Originalpost
:

Så, det är sommar till slut. Och den som inte tycker det är varmt nog får nog flytta någon annanstans. Överallt pratas det semester: “vad ska ni göra – vi ska till St Tropez, sen ska vi cykla, sen ska vi dyka och hälsa på 200 släktingar”. Det är lätt att additionsstressen slår till när vi lyssnar på andra. Kanske har vi själva tänkt att stanna kvar på just den yta vi bestämt oss för en gång. Jag är i det läget just nu. Bara sitta här och lukta på blommorna, dricka äppelvin med grannen…

Hur ska vi då göra som egenföretagare och semester? En egenföretagarekollega (visst är svenska ett härligt språk!), Maria Gustafsson på MIKU i Göteborg, inspirerade till denna post. Ja, en sak som är för sen att tänka på nu är att debitera vettigt. Som egenföretagare slarvar vi ofta med pensionsavsättningar – för de är så långt borta ju, de där pensionspengarna… och så detta med sommarersättningen – tar du ut så att du kan ha en bra sommar? Mina kunder stänger ofta igen efter första veckan i juli och är igång i mitten av augusti igen. Så där fem veckor blir det väl. Som egenföretagare tar jag mig friheten att vara “ledig” en stor del av den tiden. Men jag kan även ta ut ledigheter andra tider på året. Något många i min omgivning missar när de tycker att “du är ju aldrig ledig!”

Och så är det väl – vi lever så olika liv – de anställda och de frilansande. Men varför gör vi det? I sommarvärmens lägre tempo kan det ju vara värt att fundera över… Varför utsätter jag mig för detta? Stundtals får jag skriftliga utvärderingar av vad jag gör, hur jag är och hur väl andra lär sig i samarbete med mig. Hur ofta får anställda det? En gång om året? Två på sin höjd? Jag får det varannan dag när det är som mest hektiskt. En annan som tänkt på detta med drivkrafter är Simon Sinek – se honom på TED här! Det handlar om hur inspirerande ledare får med sig andra – men fungerar precis lika bra för en frilansare/egenföretagare. Vad får du ut av det du gör? Är det värt det? Får du använda din passion i vardagen? Om inte – varför inte? Se gärna Niclas Strands inlägg här!

Det är så lätt att man som egenföretagare hamnar i situationer där det är lätt att ta på sig andras stress. Håll emot det! “Du tar väl ledigt – du sitter ju och skriver på datorn…” kan man ju få höra från vänner och bekanta. Ja, men om det nu är mitt sätt att sortera tankar och att komma till ett lägre stadium av aktivitet? Använd gärna det enkla: Ja, jag tar 5 veckor nu – två  i höst och så planerar jag en resa från jul till början av februari allt medan du ler ditt bästa leende. För ungefär så tänker jag just nu.

Så jag säger “ja, jag tar semester”. Och ler – allt jag kan!!!
(men säg inte om alla bloggposter och statusuppdateringar!)

Read Full Post »

…och ALLA är inbjudna!

Man kan självklart se Almedalen ur många perspektiv. Kommunikativt, tillgängliighetsmässigt (inte så bra för rörelsehindrade hör  jag!)

Det perspektiv jag helst ser – och som ger mig mest – är att betrakta veckan som en gigantisk mässa där idéer torgförs. Vissa idéer köps andra inte. Men en stor del av denna marknadsplats för idéer är just dialogen. En stor del av nöjet och nyttan med att “fara på marknaden” var ju att utbyta skvaller, testa tankar och knyta vänskapsband. Almedalen skiljer sig föga från detta!

Det som triggar mig mest (förutom alla trevliga möten!) är de oväntade mötena. Som när jag var på väg till ett seminarium där Alliansen pratade sociala medier… och så halkar jag in i ett tält där Bildt, Carlsson och Tolgfors pratar Afganistan. Hur ofta sker sådant? Kunnigt, initierat, välavvägt och SÅ givande. Självklart kunde jag inte hålla kameran nere – några resultat finns här:
http://www.flickr.com/photos/langecom/sets/72157624516711660/

Det slog mig att mitt gamla koncept från 2001 – Maxhibition – för lyckade genomföranden på mässor kanske kan tillämpas med litet justeringar för modern teknik? Mer om det i ytterligare en post!

Read Full Post »

%d bloggers like this: