Feeds:
Posts
Comments

Archive for the ‘Competition’ Category

Now i REALLY see the need for that “ink supplied by your manufacturer”! Check out what this Singapore-based company accomplished with 3D printing:

http://www.indiegogo.com/veloso3dprinter

Now, what could YOU do?

Read Full Post »

I de sociala mediernas barndom gjorde sajten shortcut.nu ett avgörande drag. För sajten, communityn, för nätverkande – och faktiskt: satte ett frö till det som skulle bli “LUCK-konceptet”. Så, vad var det de gjorde? Jo, medlemmarna fick starta egna grupper och bygga sina egna imperium. Eller tribes om man så vill…

Året var 2003 och jag var ny konsult i ett nätverk. Samarbetet var inte så utvecklat som jag väntat och jag har alltid byggt mina nätverk på de arbetsplatser jag verkat. Men nu då, som egen? Räddningen kom med Shortcuts grupper. Förutom att start grupper anade jag tedan då att detta med att vara gruppledare på nätet ger träning i det vi pratat om redan på Ericsson –

distansledarskap

. Men jag hade ju inte en aning om HUR.

Vad skulle gruppen heta?

tänkande konsulter

? Nej, jag var ju skolad i BNI-tänket att folk är ju inte bara sig själva utan har ju även ett nätverk var. Och det öppnar man ju inte på kommando. Nej, mer avspänt… Minnen från en resa till New York dök upp: frilansare på ett mysigt cafe i Greenwich Village. Där hade vi det! Jag vill leva ett

Caféliv

resten av mitt liv! Skrev en kort avsiktsförklaring. Lanserade. Inom en månad var vi 100 medlemmar. Vi tipsade varandra om bra caféer. Och de var BRA mycket färre då än nu!

Nu är caféerna så många fler. Öppna nät börjar bli standard. Jag gläds. Och längtar inte ALLS tillbaka. T o m en gammal idé att skydda idén

coffice

har skett. Inte av mig 2003 men det gör mig OCKSÅ glad! Att fler får jobba på detta mänskliga sätt. Jag ser nu hur bra allt synkade då. Ny som frilans, Shortcut, smartphones, kunniga vänner, cafeexplosionen.

Hur det gick för Caféliv? Måmga många möten – först drivna av mig. Sedan allt mer av medlemmar. Nu är behovet mindre – främst tack vare logintjänster. Vi peakade runt nära 700 medlemmar och har många goda minnen och lärdomar – men de får komma i en annan post. Liksom berättelserna om mina sex andra grupper…

Nu ska jag logga in här på Fåtöljen – och forecasta Il Caffe Söder.
Behöver jag nämna att LUCK-boken till 98% är skriven på caféer?

Read Full Post »

I de sociala mediernas barndom gjorde sajten shortcut.nu ett avgörande drag. För sajten, communityn, för nätverkande – och faktiskt: satte ett frö till det som skulle bli “LUCK-konceptet”. Så, vad var det de gjorde? Jo, medlemmarna fick starta egna grupper och bygga sina egna imperium. Eller tribes om man så vill…

Året var 2003 och jag var ny konsult i ett nätverk. Samarbetet var inte så utvecklat som jag väntat och jag har alltid byggt mina nätverk på de arbetsplatser jag verkat. Men nu då, som egen? Räddningen kom med Shortcuts grupper. Förutom att start grupper anade jag tedan då att detta med att vara gruppledare på nätet ger träning i det vi pratat om redan på Ericsson –

distansledarskap

. Men jag hade ju inte en aning om HUR.

Vad skulle gruppen heta?

tänkande konsulter

? Nej, jag var ju skolad i BNI-tänket att folk är ju inte bara sig själva utan har ju även ett nätverk var. Och det öppnar man ju inte på kommando. Nej, mer avspänt… Minnen från en resa till New York dök upp: frilansare på ett mysigt cafe i Greenwich Village. Där hade vi det! Jag vill leva ett

Caféliv

resten av mitt liv! Skrev en kort avsiktsförklaring. Lanserade. Inom en månad var vi 100 medlemmar. Vi tipsade varandra om bra caféer. Och de var BRA mycket färre då än nu!

Nu är caféerna så många fler. Öppna nät börjar bli standard. Jag gläds. Och längtar inte ALLS tillbaka. T o m en gammal idé att skydda idén

coffice

har skett. Inte av mig 2003 men det gör mig OCKSÅ glad! Att fler får jobba på detta mänskliga sätt. Jag ser nu hur bra allt synkade då. Ny som frilans, Shortcut, smartphones, kunniga vänner, cafeexplosionen.

Hur det gick för Caféliv? Måmga många möten – först drivna av mig. Sedan allt mer av medlemmar. Nu är behovet mindre – främst tack vare logintjänster. Vi peakade runt nära 700 medlemmar och har många goda minnen och lärdomar – men de får komma i en annan post. Liksom berättelserna om mina sex andra grupper…

Nu ska jag logga in här på Fåtöljen – och forecasta Il Caffe Söder.
Behöver jag nämna att LUCK-boken till 98% är skriven på caféer?

Read Full Post »

I can see several signs of Social Media – or if you so prefer “Social Tools” – are growing up:

1. Established organisations are really getting it. They do great stuff – the ones that get it. Some don’t – and join the chorus of critics. (Also a good sign of getting established!)

2. The ones that DON’T get it enter the “DT” – the denial trap. By denying they will win some time – but it will be costly to catch up for most of them.

3. When Google+ launches – they diversify “friend” into “friends”, “acquintances” and “following”. When I start to spread this branding on “former Friends” on Facebook into more precise descriptions it’s highly unlikely we will agree, my Friends and me. This MAY be great. Or it will increase the harsher maturity of Social Media.

4. Klout score on Twitter IDs: Kl0ut scores create a kind of segmentation. Higher numbers means more influence which may lead to more followers. A self-sustaining system.

5. Un-conferences aren’t that “un” anymore: Pre-conference postings are positioning some sessions and the feeling of “free” seminars may be lost.

Any more signs?

Read Full Post »

Nokia and Microsoft today announced the alliance on Windows Portable 7. Link here. The strategy and investors briefing is at 12 am/Noon UK time.

In the Q&A, Nokia CEO Stephen Elop, took into areas I haven’t yet heard him talk about. The question on the amount of “the huge staff of Vice Presidents and how the cuts in staff will influence this”. I got the impression this took the lid off the bucket. “We are in a position where we need to increase speed to market, develop our processes, work smarter, co-operate more”. Nokia are in my eyes showing the same signs of  “fat and happy diesease” soo many others have shown in history.

Transitions aren’t easy – but look at Caterpillar, IBM, Ericsson and others. Once organisations grow, they will soon get into elephantiasis – growing out of proportions, establishing more people in the top, increasing bonuses, meanwhile forgetting the core business, slowing down, losing the drive and eventually time to market, quality.

I’m re-reading the book “Leading Change” by Paul Kotter. Read it and I think you’ll agree it could actually be about Nokia.

My outside view is a ship with too slow speed, carrying goods the market is turning away from, moving at too low speed with lots of staff around the captain. Solution? Clearing the map, sort out necessary staff and products, delegate change to staff who gets it, fire “hot air managers”, use both top–down and bottom — up approach to get to the “strategic to tactic” transition of leadership, change awareness – and responsibility. Coach on all that supports the new direction, follow up on ALL that doesn’t. Be present from top level at start – to ensure all staff understands this is for real and see you act. Then fast delegate, trust, followup and use challenging/championing.

Lots to take in from the LUCK concept, actually! 🙂

Read Full Post »

The last couple of days, I’ve supported organisations in leading change, adjusting means and measures, and attitudes to change. Have you noticed how things find you when you need them? (Although I believe in another explanation!)

THE first is an ancient native American saying, the second is a quote by Abe Lincoln, the 16th American President.

The first: Their word for crisis and trouble also meant “a gift allowing you to learn and grow”

The second: “in times of trouble and hardship we shall not raise TO the challenge – but WITH it!”

To me – they both mean “we have it in us” – “we are prepared” – so trust yourself, co-create with friends and colleagues. Good luck!

Read Full Post »

I agree soo much with this post on how to build your arguments.

We work almost daily with this – in the LUCK concept we refer a lot to the protective parts of our
brain functionaity: Our language has tremendous impact on our brain – the choice of words may
lead to war – or peace – between countries. An argument, perceived by our evolutionary older parts
of the brain may release protective forces just as strong as when our forefathers fought mammoths.

Lower your armor, open for dialogue and your arguments will work. As we all learn, there is often
truth in the saying “The opposite is true – too!”

If you really get hooked to influence – why not try coaching style arguments. It’s in the C and K parts of
LUCK.

What do you think?

Read Full Post »

Jag har alltid älskat tåg. Som femåring stod jag på morfar o mormors balkong och spanade ut över rangerbangården i Helsingborg. Jag ville alltid ha tåg hemma men fick det inte – men synen över detta hav av räls tog andan ur mig. Jag kan fortfarande känna den gamla solfrätta väven av det röda tyget – eller var det blått? Hur som helst, jag fick anstränga mig för att se. Stå på tå. I timmar. Jag tror det föll flera in att killen där ute är nog inte helt normal. Men vem har inte haft tågförardrömmar?

Åren gick. Många somrar i härliga Viken – norr om Helsingborg. Ligga på magen och fiska krabbor i hamnen. En kvart senare hade vänskapskretsen för den här sommaren bildats. Snacka om socialt medium. Tack alla små krabbor som satte livet till i våra allt för varma hinkar. Vi visste inte bättre! När sommaren led mot sitt slut var det samma visa. Morfar höll god min och kramade vid tågdörren, mormor grät och konduktören fick påpeka att “nästa stopp är Eslöv”. Och till Eslöv ville inte mormor. De älskade verkligen Helsingborg. Och jag tror att de älskade den förbannat fula rangerbangården.

Nu är mormor och morfar borta sedan länge. Rangerbangården med. Där växlingarna fascinerade oss små boys finns nu “Gröningen” – en stor, grön plats där hundratals lögar sig och grillar under sommarna. I Karl Johansgatan 34 ser det nog annorlunda ut i den “våning” som mormor och morfar bodde i.

Och vad hände med tåget? När slutade vi gilla tåget?

När jag först klev på ett X2000-tåg hade jag extremt höga förväntningar. När jag kom till bistron frågade jag “jaja – detta är bistron – men var är RESTAURANGEN???” Det är den här! får jag till svar. “Meeh, wtf” tänkte jag – fast de uttrycken inte fanns då. “Röd Galon??? Ni måste skämta?”

Well, jag köpte läget. Har åkt länge med X2000. Pajat två hårddiskar. Åkt Stockholm – Malmö i vagn “där vi tyvärr har icke-fungerande lutningsfunktion”. Såg ut som en Marx-film när folk under de drygt fem timmarna försökte få ner i alla fall NÅGON tangent som finns i det svenska språket. Jäklar att jag inte filmade eländet.

Låter det som jag ogillar tåg? Nej nej, jag ÄLSKAR tåg! Men som tågverksamheten idag bedrivs i Sverige så känns det som en relation som blir allt mer ansträngd. Du ser mig inte mer. Vi pratar inte som vi gjorde förut. Du har visserligen börjat twittra – men det är ensidigt, du twittrar bara när det passar dig. På arbetstid. Men på arbetstid – då arbetar jag. En ful ovana jag har. När du säger att “du kan ju alltid ringa min kundtjänst” så blir jag ledsen – för jag har inte den tiden som det tar att vänta… Hallå!!! Jag vill ha en #relation!!! (DU som inte är aktiv på twitter eller sociala medier i allmänhet – sätter man “brädgård” så kan i alla fall NÅGON hitta dig i bullret)

Det är inte långt kvar nu. Som den bit räls som gamla-mormors mammas vän som drev krogen i det som nu är “The Tivoli” i Helsingborg. Om ni tror att “Chicagoexpressen” var först – så tar ni fel. Det hände först i just Helsingborg. Ett tåg kom in med litet för hög fart. “Stoppers” fanns inte då. Loket gick av rälsen. Fortsatte framåt. 4… 3… 2… 1 meter kvar – se där! Ett lok i restaurangen! Ingen skadades – men stoppers blev snart standard.

Alla kriser leder till insikter. När Titanic gick till botten ledde det till nya rutiner för sjösäkerheten. När rymdskytteln havererade förberedde man kommande resor med material för inspektion och lagning av ev skadade värmeskyddande plattor. Hur ska SJ klara sig genom den konkurrens jag hoppas vi får se mer av?

Vart tog vårt älskade SJ vägen? Var körde ni av spåret? Jag vill ha en relation, men du ber mig ringa någon som sätter mig i kö.

Read Full Post »

Jag har varit en trogen tågresenär hela mitt liv. Jag har det inskrivet i min miljöpolicy att jag i möjligaste mån ska resa med tåget. Men nu har jag fått problem – de företag jag nyttjar måste följa någon form av vettig praxis kring hur man kompenserar sin kund i allmänhet – men har en vettig syn på kunden i synnerhet!

Nu är vi vägs ände. Visserligen twittrar SJ numera – vilka individerna är kodar de inte in (trots att det är möjligt) så om det är personligt kan man väl ha åsikter om. De gör nog så gott de kan – men det har allvarliga brister:

* De twittrar endast under arbetstid vilket oftast är 9 – 18. Vardagar. Övrig tid gäller alltså webbsidan/formulär eller att ringa kundtjänst.

* Det är en utvalda skara som twittrar – varför övrig personal i Kundtjänst inte twittrar har jag inte fått något svar på.

* När något kraschar för SJ verkar standardproceduren vara att kunden tar smällen – sen kompenserar vi i efterhand. Det kan låta som en bra strategi – men den har sina brister. STORA brister. Så stora brister att många sedan länge övergett just den strategin.

Vad är det då som brister i det jag upplever av SJ? Låt mig först nämna att jag har FULL förståelse att det finns en RAD faktorer som SJ inte kan påverka – och som drabbar både deras personal, servicenivån och ytterst – oss kunder. Jag har gjort mitt yttersta i min tidigare kritik av SJ (@sj_ab – skapa en twinglychannel om ni inte gjort det – där finns många förbättringsförslag!) att sålla ut sådant där SJ och dess personal har direkt och påverkande effekt, en förmåga att skapa något bra utan att vara beroende av andra aktörer.

OK, kompensationsmodellen:

Ett tåg, ett flyg kan inte avgå som beräknat, är överbokat – eller som igår – ett tågset saknar en förstaklassvagn. Åtgärder?

Alt 1: Låt kunden lösa situationen – personalen kommer ha fullt upp med normala leveranser. Kompensera dem som fyller i formuläret på sajten.

Alt 2: Tydliggör situationen för kunderna som är berörda. Öppna handlingsalt. för dem. Kan några tänka sig att stanna kvar på den ort de befinner sig – en kort stund – eller ett dygn? (Jag hade såna tankar men frågan ställdes ju aldrig…) Kompensationen kommer just när problemet är som mest aktuellt.

Om vi nu tittar ur ett LUCK-perspektiv på dessa två alternativ ser vi att alt 1 skapar irritation i stunden – dessutom i en grupp som tillsammans förstärker intrycket, kommunicerar ilskan till vänner och bekanta – idag dessutom i realtid via Facebook, mobilsamtal och Twitter. Kompensationen kommer någon vecka senare. Den har ingen som helst koppling till det inträffade – i vår hjärna. Det är som att belöna en hund för att den kommer in på kommando – fast en vecka senare.

Det andra alternativet använder flyget sedan länge. “Ja men de har det ju lättare – de har ju lokaler, bra ljudanläggningar och har alltså utrustning för kommunikation med sina kunder!” Ja, det är sant – och?…. SJ skickar inte ens ett mail när jag beställer min biljett – om jag inte klickar i den lilla rutan. Har ni sett formuläret man fyller i för EN biljett? Jisses SJ – det GÅR. Ja, SJ har ju en “Service Academy”. Jo, det är sant – se här! (Och jag ska inte bara kritisera – om det är de som tränat ombordpersonalen så har de lyckats – men hur ser kopplingen till kundsnittet ut?)

En dag när jag orkar och kan frigöra tid ska jag skriva om alla incidenter som i grunden tyder på att man faktiskt inte har koll på kundattityden – och ännu mindre – rätt dålig koll på hur MÄNNISKOR fungerar…

Under tiden jobbar jag vidare med organisationer som vill något med kunden!

Vad tycker du – Är jag för hård?

Faktaruta:

LUCK – vad är det?
LUCK är en akronym – som innefattar några av de faktorer jag tror kommer vara helt avgörande för långsiktigt byggande av välmående, etiskt justa och ekonomiskt framgångsrika organisationer. De ingående komponenterna är
L: Lean Leadership – individen i centrum (både kund och anställd), kontinuerliga förbättringar. Men även en “no blame”-kultur. Och transparens.
U: Underlättande internetverktyg. En rad tjänster och programvaror som underlättar kommunikation och ledarskap. Några exempel: chatt, wiki, kollaborativa verktyg, förstärkt verklighet, geolokalisering mm
C: Coachande förhållningssätt: ledarskapet tar avstamp i medarbetarens perspektiv – men med vårt gemensamma mål i sikte, tydlighet, ansvar, resultat. Transparens och ödmjukhet.
K: Kognition: att leda och vara på ett sätt som passar vår hjärna. Att förstå värde- och hot-system, försvarsmekanismer, reptilhjärna, Maslow, perceptiva filter och behov samt inre och yttre värld.
Slut på faktarutan.

Read Full Post »

En MYCKET vanlig fråga. Jag får den nästan dagligen – “så  – du bloggar – vad vinner du på det?” Christian Rudolf har sammanfattat det mycket bra här

Jag kommer att tänka på tiden när jag var bilchef på QuarneValen på KTH. Jag behövde få minst 45 stora trailers att böra ekipagen. Och hade inget att erbjuda i form av ekonomisk ersättning… Betänk att några av dem körde över halva landet för att vara med några timmar. Sedan åkte de hem igen. Deras skäl? Ja, förutom att det var sanslöst roligt var – EXPONERING! Nästan alla  “Man tror att folk minns vilka bilar vi har – men det gör de inte. Spelar ingen roll hur många broschyrer vi skickar ut. Att SE är däremot något annat.” Realtid vinner. Att uppdateras. Top of mind. Kalla det vad du vill. För mig översätter det i “blogg” och “tweets” och “bilder på Flickr”.

Hur ser DU på detta?

Read Full Post »

Older Posts »

%d bloggers like this: