Feeds:
Posts
Comments

Archive for the ‘Music’ Category

Ever been to a blues jam? Or ANY jam, for that matter?

Do it! If you live in a city with over 100,000 inhabitants it’s likely you have one. Find it. Visit it! It’s probably crowded. Why? Because we just LOVE it! It’s like life should be – and often is!

In life, we don’t always pick the people we work with – or even our relatives. But we get along. If “getting along” is ok with you, you can stop reading here. But if you want more;  great relations, excellent results, new ideas and new insights – look at how a jam works! There’s always a leader, but as in all leadership – the leader needs to listen to the players’ needs. As the evening (or as at “Stampen” in the Old Town of Stockholm, Saturday afternoon) moves on, people swap places, sometimes they are in the audience, sometimes on stage. Some leave for other gigs after giving and sharing their part, some are visitors from overseas. (Yes! A lot of US and Asian musicians make a u-turn over Stockholm to be part of this!)

What always touches my heart is how they communicate (lots of eye-contact!) and how they share solos. And while they play their solos – the whole band is with them – in every detail. Supporting the newbies. I’ve seen players DOUBLE their self esteem in ONE solo. Given the right support, at the right moment, by the right person – wonders happen on stage. (One day I’ll ask some of the great people at Karolinska Institute check with an MRI camera if not completely new neuron paths are established under the influence of high doses of adrenalin and interleukin during these breakthroughs!)

And, most touching of it all – how musicians support the newcomers. Sometimes so nervous they hardly know their own name. But on the surface – cool as hell. (Just imagine what goes on in THEIR brains at that moment!) Bare in mind it’s really hard to make a living of playing music. (The music industry is not speaking so loudly about this – but never ever have the large majority of musicians made a living from playing. The do other stuff as well. They have parallel careers. Just like most people living on the country side, in the archipelago – and freelancers for that matter. The record industry is – like it or not – a paranthesis in history)

So, musicians have to regard the market as being adoptable, a growing piece of the market is available to them. Are they right in thinking so? Well, in year 2002 we started what is one of the few and probably oldest Acapella Entertainment Clubs – the “Club Jambalaya”. In those days there were two places in the Old Town offering live music on Friday nights. A decent volume to compete with. Today, nine years and 61 clubs later – there’s live music on TWO of the streets every single night of the week. There is no box (unless you WANT it) and there is no zero sum game. Just do it!

//this post will be updated with links and videos, photos as they make it through the dark room… Stay tuned! //

Read Full Post »

Bill WIthers, vilken snubbe! Förutom att han skapat låtar med sanslöst sköna både harmonier och rytmiska effekter som repetitioner och synkoper i världsklass har han även skrivit texter som fortfarande berör. När jag nu på ett café sitter och skriver om LUCK-konceptet faller jag pladask inför denna:

Bill Withers – Lean On Me – Single Version

Den får bli min signatur – LEAN Leadership är ju så genomsyrande allt jag gör.

Vilken är DIN signaturlåt?

Read Full Post »

Att städa i datorn är bland det roligaste jag vet. Va ba? “Har han inget roligare för sig?” Jodå, det finns mycket annat som också är roligt! Men att få återupptäcka gamla glädjeämnen är ju fantastiskt roligt. Eller som igår, min mailapplikation i Macen begår harakiri var 3e minut, så det är något som ligger i mängden mail som den inte gillar… Jag ska indexera om rubbet – så fort jag hittar den fil som hjälptexten anger “envelope index”. Den finns inte i min Mac – eller så är den osedvanligt blyg eller kanske bytt identitet. Hur som helst – fann några länkar till MySpace – ni vet det där sköna nätverket för musiker och artister. MS har levt ett brokigt och omväxlande liv. Ser när jag loggar in på vårt konto att det var två år sen sist…

När den här bilden dyker upp som vår profilbild åker smilbanden upp…

vinnare

Det är en bild från när vi tog hem guldet i Europeiska Barbershop – EM 2002 i Glasgow. Minne av alla härliga musikkollegor jag fått sen jag sent började med körsång (gör det!!!) och sedan de två kvartetterna – först “Four Others” – sedan

Jambalaya” som funnits sedan 1993 men där jag kom med 1999. Ah, vi kan väl ta med videon här?

Ja, och så förstå stoltheten. Vi kom trots allt till Skottland och tog guldet framför rätt självsäkra engelska kvartetter. Det är ändå deras modersmål vi sjunger på.

Men, inga sura miner för det – utan bara sjujäklars party. Och som svensk år 2002 i Glasgow smittades vi alla av Henke-effekten. Folk som hörde att du var från Sverige gjorde “dyrka-gesten” mot dig. Som vanligt har vi svenskar svårt att fatta hur stora våra stora är utomlands. Tror nog det finns en “bakgrundsstrålning” av Henke där fortfarande. Han var Gud!

Minnen kommer även av den lilla tur vi tog till byn Tarbert på fastlandet i västra Skottland, en färd genom ofattbart vackert landskap (åk dit!!!) – en liten sömnig by som hämtad ur klassikern “Local Hero“. I hotellobbyn brann en stor klump av stenkol. Läckert, så genuint att ordet känns utslitet därefter.

Dagen efter tog vi oss med färjan till den för alla whiskyälskare kända ön Islay.

Isle of Islay är hem för en rad förstklassiga whiskysorter: Laphroaig, Ardbeg, Lagavulin, Bowmore, Bunnahabbain m fl (så där 10-15 till…) På Laphroaig guidades vi av en mycket charmig dam som med stora portioner humor berättade om läckaget i produktionen- en del av alkoholen rinner ut i havet “so we have very happy fish around here” och de fasta partiklarna sållas ut – och ges till fåren “and they don’t mind” – och så den sista andelen “the alcohol that evaporates up into the sky – we call that “the angel share” – they are probably pretty happy too…”

Vi kollade att jag verkligen fanns som “fan and land owner” i deras stora bok. Jajamen – i pärm 7 av då 32 st. Nu är de säkert över 70 pärmar. Min kvadratfot kan inspekteras – för detta finns: par stövlar, en pall och ett korsord. Stövlarna behövs för att fåren lämnar en del efter sig… pallen för att fåren har första tjing till marken – de får inte störas – och korsordet för att du ska ha något att göra medan du väntar ut fåren. Ja, och så har du ju den lilla whiskyflaskan som du får som hyra för att Laphroaig får låna marken av oss fans… en nygg gest!

Efter denna underbara förmiddag vandrade vi tillbaka på litet roligare ben och tog den lilla postbilen till Bowmore-destilleriet. Men det får jag berätta om en annan gång…

Har du egna erfarenheter av Islay eller andra brännerier?

Read Full Post »

%d bloggers like this: