Feeds:
Posts
Comments

Posts Tagged ‘perception’

Ever argued with relatives what really happened when that picture was taken? Well, does anyone really know?

Time to give more feedback to your employees? Often when I work with managers and groups feedback and other communication gets stuck in “right-or-wrong-discussions”. Communication like this often ends up in lost motion forward. So, what to do?

Research into our memory system of our brain reveals that we seem to remember things not the way they were. Now, this has been known for a long time – “reality” is filtered through our perceptive filters. We also tend to enter parts of our personality into memories. This has been known also for some time. What’s new is we seem to remember things the way we need to remember them! We remeber them the way it serves us best right now

Conclusions from this? Maybe in feedback, and in appraisals – when memories of important issues and actions differ – why not ask the unexptected question “How come we remeber it so differently?” and “What may be the reasons for our different memories?” and definitely “What can we learn from this?”

Read Full Post »

Var kommer människans Mönsterseende ifrån?

Jo, när det prasslade i gräset kunde vår anfader (eller –moder) göra några antaganden:

1.     ”Det prasslar – och det ÄR en tiger”

2.     ”Det prasslar – och det är INTE en tiger”

Man behöver inte vara snille för att inse att de som gör antagandet nr 1 har en fördel om det verkligen ÄR en tiger. En så kallad ”sann-positiv-slutsats”. Den som i samma fall drar slutsatsen att det inte är en tiger – när det verkligen FANNS en tiger – fick kanske inte föra sina gener vidare utan slutade som lunch. Ett ödesdigert exempel på ”falsk-positiv”  Så förmodligen är det så att evolutionärt lönar sig reaktion 1: Sann positiv. Inget konstigt med det.

Nå, våra sinnen kan ju spela oss ett spratt. Om det inte prasslat på ett tag kan jag ju – medvetet eller omedvetet – få för mig att det prasslar – låt oss kalla dessa 1b och 2b:

1b.  ”Det prasslade nog – och det ÄR nog en tiger” (falsk – positiv)

2b. ”Det prasslade nog – men är säkert ingen tiger” (falsk – negativ)

Här kommer det verkligt intressanta: vilket beteende kommer premieras under evolutionen? Mycket tyder på att de sorglösa 2b-varelserna inte blir så långlivade. I en trygg miljö kanske, men naturen som vi lärt oss den är tyvärr inte SÅ överseende med dandyliv på stäppen… Så med 1 och 1b kombinerade blir vi en varelse som har koll på faror – även när de inte är närvarande. Men det lönar sig!

Några nackdelar med detta? Ja, i vår värld av så många oförklarligheter kommer detta sätta vår hjärna på hårda prov. Vad händer med vår hjärna när det inte FINNS något mönster? Kan vi skapa mönster på egen hand? Lägg till ovanstående ”mönsterseende” – eller varför inte ”monsterseende” – det är ju för de farliga djuren denna funktion ska skydda oss! – även vår neo-cortex, hjärnbarken. Denna vill på något sätt skapa en förståelig bild av vad som sker omkring oss. Detta behov är starkt, så starkt att detta – tillsammans med mönsterseendet – kan skapa rejält komplicerade konspirationsteorier. Lägger vi till detta till vår ”valda sanning” och våra perceptiva filter så inser vi hur komplexa vi människor är.

Här är förresten en video om detta – rekommenderas!

http://www.ted.com/talks/michael_shermer_the_pattern_behind_self_deception.html

Finns då detta i vär vardag? Det räcker väl med att ställa några frågor:

  • När ser vi orsakssamband som är emot oss? – när vi är i balans eller ej?
  • Hur påverkar min känsla av att kunna påverka situationen min känsla av att ”något yttre styr”?
  • Vilka är mest vidskepliga i baseball – de som är slagmän – eller de som är mottagare ute på fältet?

Rent medicinskt sker tydligen följande:

  • när nivån av dopamin är för låg i hjärnan ser vi inga mönster alls.
  • När nivån är ”lagom” – något slags normalstatus fungerar allt som det ska
  • När nivån är förhöjd ser vi mönster i allt. Ett välkänt exempel är Nobelpristagaren Naish, som såg mönster i allt. Mycket riktigt fann han samband i beslutsfattande – men även i det mesta i övrigt. Ett minst sagt jobbigt tillstånd.

Mönsterseendet påverkas ju även starkt av

  • Förväntningar – vad tror jag att jag kommer att se?
  • Vad TROR jag på? – min världsuppfattning (kalla det ”vald sanning”) kommer starkt påverka vad jag släpper in
  • De perceptiva filtren – en sållning som jag själv styr över – medvetet eller omedvetet. Kanske oftare omedvetet.

Dessa två tillsammans skapar lätt ett återkopplat system

Hur har ni det på er arbetsplats? Vilka slutsatser drar du av ovanstående?

Read Full Post »

%d bloggers like this: