Inte många företag jag jobbat på – eller haft insikt i – klarar av att hålla en rimlig koll på vad personalen
Har gjort – arbetat med förr
Gör idag – vad INNEBÄR arbetet? (jo, detta är vi nog bäst på… Men är vi BRA?)
Vill göra imorgon – det som dina medarbetare strävar efter… (Jovisst, detta fångar vi ju upp i medarbetarsamtalet. Ja, vissa gör väl det. Men på många ställen får jag svaret “tjena!” dvs det görs inte på långa vägar. Och ni som gör det – följer ni upp? – En gång om året (i nästa medarbetarsamtal) är för sällan! Vi missar ofta att ambitionen att sträva någonstans är en mycket viktig drivkraft för vad jag gör idag. Här nedan finns en skiss på en modell som jag skapade en gång kring år 2004 tror jag – med en grupp som kallades “Akademikerpoolen” – ett gäng arbetslösa akademiker jag tyckte behövde göra något annat än handlingsplaner. SÅ vi inventerade kunskaper och erfarenheter. Hur – se nedanför bilden!
Arbetet med PAJAS-modellen bygger på att vi
* vi utsätts eller skapar situationer privat (P i modellen)
* vi väljer aktiviteter (A i modellen) i förhållande till dessa händelser
* vi glömmer ofta bort vad vi gjort och vad det pekar på för kompetenser
* vi gör likadant på jobbet (J och A i modellen)
* kan dra nya slutsatser av dessa situationer (S i modellen)
Denna modell får ni gärna låna och sprida! Framför allt fungerar den bra hos individer och grupper som tappat sugen för att “jag är värdelös” eller “vi kan inte och har tappat sugen”.