Feeds:
Posts
Comments

Archive for the ‘coaching’ Category

I was so inspired by the feedback on my simple hints on a few things to do to bring the happiness of vacation to work. So, here’s some more: I’ll try and limit myself to bring out only ONE area each from the LUCK Concept:

L – for Lean Leadership:
Try and use the “No Blame” philosophy. What ever happens – I prefer action to ignorance. This is sometimes misinterpreted as “supporting sabotage” – but nothing is more distant. By accepting misstakes we vaccinate our people with trust: trust to act. Trust to think. And the team to correct if needed. But never hiding misstakes in fear of “getting caught”. By finding faults – we can improve even more.

U – Unifying Communications:
Sharing what’s happening. Actions in organizations sometimes fall into “actions in islands”. We need to know that more are doing the same, and know of their experiences.  – channels being the intranet, microblogs that travels, pictures, videos (preferably streaming, to be shared)

C – Coaching Leadership:
Learning to SEE (in Lean) what actions and behaviours that create our results. Excel in releasing suitable feedback to support your staff – as well as excel in receiving it.

K – Cognitive reactions in this internetified times:
How to avoid fast response defensive, flight and attack reactions. Primarily as they block the responsible dialog and results.

More on the concept: www.luckconcept.com

Read Full Post »

Disclaimer: Jag har inte erfarenhet av vare sig skogs- eller lantbruk. De idéer jag för fram här bygger enbart på intryck från folk jag lärt känna och arbetat med.

*** uppdatering: Program om säkerheten i Lantbruket – SR P1 ***
I denna korta programlänk talas om riskerna i lantbruket och den kampanj som ska öka kunskapen hos samtliga såklart med syftet att minska riskerna. Här är länken.

Just i säkerhetsarbete visar det sig ofta att utifrån kommande information inte är tillräckligt. Forskning kring cigarettavvänjning och trafikskador visar att inte ens bilder på konsekvenserna hjälper. De försvarsmekanismer alla av oss har stänger helt enkelt av och vi rationaliserar “det händer inte mig – jag är noggrann”. Ett första steg för att få insikterna och kunskaperna att sjunka in är rätt enkelt: Din personal ska tydligt för dig visa vilka riskerna är – och hur man skyddar sig och vilka handgrepp som är speciellt farliga – och vilka man kan utföra istället. Det är ju inte helt ovanligt att det är när något gått på tok som vi tar genvägar/struntar i skyddsutrustning/mixtrar med skyddshakar mm. “Vänd på kuttingen” är något vi tillämpar med stor framgång just när chefen/ledaren behöver förvissa sig om att medarbetarna förstått. Därefter krävs även uppföljning, men då inte i form av kontroll utan genom dialog som “Hur går det….? Orkar vi gör som vi ska – eller tar vi genvägar?” “Vilka kan konsekvenserna bli då?”

*** åter till original-posten ***

Bakgrund:
Det så kallade “LUCK-konceptet” är en reaktion på ledarskapet i en tid då det mesta förändras Så har det varit i många tider – men i vår tid är är i princip all kunskap tillgänglig så fort du har en mobiltelefon i handen. Vidare kan vem som helst skapa information som når vem som helst som också har tillgång till nätet. Vidare har ungdomar och nya på arbetsmarknaden rest i en omfattning vi aldrig tidigare sett. Kort sagt – väldigt mycket är nytt – och allt kommer påverkas av internet!

Det kallas ibland “internet of things” de av dina instrument och verktyg som kan kopplas upp kommer kommunicera med din server på gården/enheten. Med några sensorer får du stöd att fatta rätt beslut som sådd, skörd, avverkning med mera. Alls inte som ersättning utan som komplement, en andra bedömning – som kan minska stressen. Ett felbeslut kan ju bli dyrt. Jag tror att det är HÖG tid att prata om vad jag kallar “internet of thinks” – hur internet får oss att tänka. Helt enkelt “hur vill vi ha det?”. Nej, vi kommer inte kunna styra bort internet men vi kan såklart bestämma hur vi ska ha det. Hur gör vi för att få in internettjänster i vår verksamhet på ett sätt som gagnar oss, våra medarbetare, lönsamheten, miljön, bygden med mera.

Jag har burit på den mentala bild som jag tror många delar –  att mekaniseringen gjort att det är allt färre människor engagerade i lantbruket – men jag får av mina goda vänner i verksamheten att det vänt. För att gå runt krävs det ofta att man förvärvar egendom som finns på annan plats än där jag själv håller till. Detta – tillsammans med öka komplexitet ökar behovet av ett utvecklat ledarskap. Ett ledarskap som bygger på principer vi har anledning att vara stolta över – i kombination med nya insikter för att landa i ett ledarskap som gör såväl chef/ägare som medarbetare och kunder nöjda. Dessutom på ett sätt som är hållbart vad avser människor, natur och övriga resurser.

Under de konferenser jag närvarat på och presenterat konceptet har jag ständigt fått frågor ur lant- och skogsbruksperspektiv:  “Kan du göra detta för grisbönder?” “Kan detta tillämpas hos min kompis som är bonde?” “Jag är mjölkbonde och gillar tankarna – men hur gör jag – fullt ut?” “Hur ska jag göra som jägmästare?”

Det är här jag transparent och enkelt (och för att leva mitt eget koncept!) svarar: Det vet jag inte! Men ni vet – det är NI som kan er verksamhet. Det är en av de ofta missade grundbultarna i “Lean” – den som är i processen, som jobbar dagligen där är expert. Ingen jäkla konsult ska komma o stå i potatislandet och vara expert. Ni kan er näring. Jag har en idé som verkar kunna binda samman olika perspektiv som var för sig är inte svåra att förstå – men jobbiga att hålla igång.

Hur gör man då med LUCK? HyperIsland intervjuade mig förra veckan. En mycket kort genomgång kommer här (här en 4 minuterspresentation från sommaren i Almedalen i år) men även en enklare skriftlig här: Ett sätt att leda dig själv och din personal på ett sätt som leder mot målen på ett sätt gör att du blir tydligare, slipper vara  så mycket på plats för att kontrollera och får mer tid till planering med mera – och förhoppningsvis nå goda resultat! Det handlar mycket om att skapa målen ihop, hitta drivkrafter men också kräva ansvar och transparens. I ett bra team “mörkar” vi inte för varandra!

Detta är mitt första utkast till hur LUCK-konceptet skulle kunna fungera i Lant- och skogsbruk. Finns intresse så sammanställer jag en skrift om detta med praktiska exempel. Kom gärna med synpunkter i kommentarsfälten nedan!

Arbetsgivarrollen har alltså ändrats radikalt: Mer arbetsgivarfrågor i form av lagar och förordningar, säkerhet och miljö och så – personalansvaret! Här finns två områden jag arbetat mycket med under de senaste åren:

Distansledarskap: förmågan att få personal som arbetar på en annan ort än min egna. Det kräver tydliga mål, sätta rätt arbetsklimat, nå resultat och mål, få grupper av människor att fungera ihop, konflikthantering med mera med mera.

Detta ledarskap bygger alltså på att du inte kan vara närvarande jämt. Hur ska du då agera? En lokal arbetsledare är oftast nödvändigt – men hur vet du att denne person följer dina tankar? (Det händer – men det kan lika väl gå åt annat håll)

Det finns åtminstone ett område jag inte alls berör här: Arbetsrätt och -juridik. Men detta kan du ofta nå via din lokale LRF-representant/motsv.

Så hur kommer LUCK-konceptet in i lant- och skogsbruk? I korthet är LUCK (uttala det som du vill, som en “luck-öppning” eller som “lycka” på engelska). Konceptet består av fyra områden:

L: Lean-ledarskap: Det PRATAS mycket om Lean men vad är det? Jag tycker tanken om att vi som är i teamet är experter, samverkar för att varje dag göra saker bättre. Ska man lyckas med det måste man ta bort rädslor. Rädslan att göra fel – om du gör det ska du våga säga det och tillsammans fixar vi det! Det bybber på att om felen kommer upp så blir det bättre. Som alla idrottare vet – vågar jag fel så blir det oftare rätt! (ansvaret mm kommer i de andra bokstäverna) Baseras på tankar från bland andra Deming (drivkrafter, processer mm), Juran (kvalitet mm), Ohno (lean i praktiken, japanska sjön mm). Filosofi som ger bra stämning på jobbet och klirr i kassan!

K: Kognition: Lean (ovan) bygger mycket på insikter om hur människor fungerar. Om du försöker mästra någon, vad händer då? Det ser ju UT som om de fattar och lyssnar. Men när du går kommer de göra på sitt sätt. Är det inte bättre om vi gör på VÅRT sätt? Något vi kommit överens om, något vi VET fungerar och så gör oss till ett samverkande team? (Ordet kognition handlar om hur hjärnan tar in, filtrerar och skapar grund för känslor, tankar och handlingar.) Sätter vi oss på folk så gör de som de vill – samverkar vi kan vi bli världsklass! I kognitionen måste vi förstå att om någon kommer med obehagliga beslut så slår lätt reptilhjärnan till. Den har visat sig mycket framgångsrik – i överlevnad. När det gäller ledarskap finns det smartare sätt. Reptilen: Anfall, flykt och försvar.

C: Coachande förhållingssätt: Här är ledarstilen som krävs. En ledarstil som strävar mot det gemensamma målet(-en), ser individerna, ställer frågan “hur?” oftare än “varför?” men också utmanande och ansvarstriggande. Är man kvar litet grand i det gamla ledarskapet “ensam är stark” så känns detta lätt flummigt. Jag kan LOVA att det är så in i Norden handfast. Och gå inte på myten att coachande förhållningssätt bara tar tag i det lätta och väjer för det svåra. Tvärsom! Med denna ledarstil kan du gå rätt in, lyssna av, stämma av och hitta nyordning om det har “skitit sig”. Men sakerna blir ju inte bättre om du ryar och styr (och reptilhjärnorna redan stängt butiken för länge sen).

U: Utvecklande kommunikationsverktyg: Hur kommer kommunikation och internet in i detta? Ja, du kan ju kartlägga dina ytor i skog och land på centimetern när. Vilka möjligheter det ger! Vidare kan du ha sensorer som ger mången värdefull data.De internettjänster vi nu möter är i mycket en förlängning på våra sinnen: viljan att behövas, bekräftelse, delning av idéer, bilder, videor, texter – via tjänster som Twitter, Facebook, Evernote, Bambuser, Instagram. Här finns det ett rejält utbud till mycket ringa kostnader – men det är en bra investering i tid att skapa ordning och reda bland verktygen. Dina medarbetare kommer gilla dig för det här!

Detta var ett första utkast. Och för att leva mitt egna koncept – ja, jag är på djupt vatten. Men ibland är det när man kryssar där som man hittar guld. Så, låt höra – hur synkar detta med era tankar som Lant- och skogsbrukare?

Johan

(Ja jag borde haft några vackra bilder av svenska odlingslandskap – de kommer!)

Read Full Post »

“Ögonen är själens spegel” sa man förr. Mycket talar för att man hade helt rätt – även om tänkandet och våra mentala bilder inte är just det man avsåg med det stora begreppet “själen”.

I mitt arbete med LUCK-konceptet håller jag ständig bevakning i ämnena Lean, Sociala Medier/Utvecklande kommunikationsverktyg, Coachande förhållningssätt och Kognition.

En ständig källa inom kognitionen har varit, är och kommer säkert vara återkommande pärlor till program i Sveriges Radio P1. Några av dessa program är Filosofiska rummet. Min favorit är när en neurolog, en kognitionsvetare och en filosof samtalar. Ett annat är
Vetandets värld, ett program som naturligtvis inte enbart handlar om kognition och neurologi – men rätt mycket! Lyssna på detta program om eyetracking/ögonrörelser.

Programmet går igenom funktionen att våra ögon avslöjar en hel del om våra tankar i allmänhet och den mentala bilden i synnerhet. Ögonen följer med i den bild vi vandrar. Det överraskande är att det verkar gälla oavsett om den är en direkt bild av att vi faktiskt vandrar i det aktuella rummet – eller i en mental bild!

Varför är detta viktigt? Jo när vi arbetar praktiskt ligger alltid en mental karta i botten. Detta brukar jag tydliggöra under mina uppdrag och det är slående hur ofta vi inte inser detta. I värsta fall kan en fråga som “är vi överens?”  i en ledningsgrupp i princip inte betyda ett dugg! Vi kan tro att vi är överens – förutsatt att den mentala kartan är densamma. Det är den oftast INTE.

Hur kommer vi tillrätta med detta? Ur LUCK-konceptet kan vi ta “no blame” som grund i vår organisationskultur, dvs det är OK att tänka annorlunda, ställa frågor för att förstå. Många övningar vi gör visar att vi ställer allt för få frågor i vardagen.

Ur de kognitiva och coachande perspektiven vänder vi på kuttingen: “OK, vi är alltså överens – då tar vi en fikapaus. Efter denna vill jag som VD (eller byt till din roll) veta följande:
1. Hur påverkar detta beslut din verksamhet?
2. Vilka resurser kräver det? (pengar, folk, tid, material, transporter etc)
3. Vilket är ditt första steg?

Det är oerhört viktigt att detta sker i en anda av “no blame” att man får “tänka högt” och att det inte urartar i härskarteknik och spel.

När det gäller mentala föreställningar finns det en helt färsk bok om detta av bland andra Fredrik Weibull (följ honom på Twitter!) – boken heter “Träna tanken!”

Nu vill jag höra DINA tankar om detta!

*** Uppdatering! ***

Detta med “avslöjandet” då? Jo, prova följande: fråga din vän hur många fönster de har hemma – notera hur många “stopp” de gör. Be denne sedan nämna resultatet. Skiljer det något?

Read Full Post »

En uppföljning på posten från i förrgår. Här är originalet.

Alla verksamheter har likheter – och skillnader. Några av de villkor som kan vara speciella i en kreativ verksamhet kan vi också hantera och kanske utveckla genom nyttjande av några insikter från LUCK-konceptet:

Skapa plats för innovation och kreativ höjd:

Centralt i Lean är “remove the fear” – att träna oss i att se till att glädjen att skapa blir större än rädslan att göra fel. Hur? Genom “no blame” från lean-perspektivet bestämmer vi oss för en positiv attityd till både förslag och misstag. Gör vi något galet kan vi stå för det – för vi vet att vi inte bestraffas för det vi gjort fel – vi tar tag i hur vi kan förbättra det istället.

Ett stöttande förhållingssätt – genom det coachande förhållningssättet stöttar jag “uppåt och framåt”, se till att den dialog du för driver framåt. Rätt/fel-diskussioner sänker ofta båda parter och leder mest till stillastående. Vilket leder till tillbakagång.

Något verkligt roligt i kombinationen coaching och lean är visualiseringen. Kjell Enhagers “glassbumerang” är en av mina favoriter. I korthet går den ut på “Jag vet att du inte vet hur du ska….. – men OM du visste det – hur skulle det se ut då?” Genom visualiseringen blir det tydligt, vi kan “se” varianter av lösningen. Genom att samtala i presens (nutid) lurar vi hjärnan att vi redan “är” vid lösningen. Detta gör att hjärnan kan känna igen sig och chansen till måluppfyllande ökar.

Ansvarskännande: Att lösa uppgifter på vägen mot någon annans mål är rätt så demotiverande. I nästan all verksamhet kan delaktighet vara en avgörande del. Så även i kreativ verksamhet. Genom att vända på “kuttingen” blir ansvaret – och insikterna – djupare. “Hur lyder uppgiften?” “Vad är det kunden är ute efter?” “Har kunden rätt i detta fall?” “När ska det vara klart?” “Varför är det vikigt att det är klart i tid?”

Var detta klargörande?
Om ja – ge gärna egna exempel!
Om nej – ställ gärna frågor!

Johan

Read Full Post »

There’s been a lot of talk about the new generation (isn’t there always? Even Sokrates complained over disobeying youngsters) and especially Generation D, where D stands for Disruptive. Not to mention all changes happening to most our known structures. This generation faces an economical future that for the first time in history is worse than the one their partents met.

Ready to act – high demanding – but also prepared to deliver (Stockholm and Helsinki RollerDerby teams)

I for one use to claim personal differences are often bigger than generalizing So, is there anything special with this generation? Often, differences on the individual level are a lot bigger. But, if there are indeed theses differences – which are they – and yet more: How should I act if I’m a manager? (And I will conclude – what they’re asking for is at work is something we should all have asked for long ago!)

They need more attention – and have shorter attention span. Take the MTV effect. Double or triple it. We need action. Great! Let’s GO for action!

They expect more feedback – Well, great news again! We all need that, in fact human beings are juat that by mirroring in others minds and communication.

They expect kickbacks – well, that’s just great – as this is normally how it works! But what are the kickbacks, and what levels of kickbacks are achieved when and how?

So as a boss, what do y0u need to do?

My recommendations:

SLA – Seen, listened to, acknowledged – simple actions, but you need to  prepare yourself – your mind and philosophy – before the action is needed.
We all have this need, so better get prepared. It’s a great tool as it works both ways: Seeing some-one and giving feedback makes you visible as well!

Transparency by Reverse leadership style – telling people what to do is out of age. Not only will it stop people from thinking – it only opens a handy escape route as what you are telling is percieved  YOUR goal, not theirs. (Of course you won’t notice as we all learned play the of the game.)
Instead: Regularly ask your employees to present goals, reasons and strategies – why we do what we’re doing et cetera. You not only get to know what is known, but also basic values, how they regard your leadership and – the way business is run.

Coach in a goal-centric way – skip discussions of “right or wrong” issues. In the age of ubiquitous search discussions about who is wrong and who is not is pointless and will only drag the both of you down and you will lose momentum. Focus on “Why?” questions and reverse goal-setting. You may rapidly hear how well goals are understood. (How can one achieve goals that aren’t clear?)

Employees of today need to know it all – from Vision and Mission via Strategy to Tactical/Operations level. The needs of generation D will benefit us all – if we’re just willing to be a little bit more open, transparent – and… demanding! I strongly believe we are now at a good point in history to re-vitalize Management and Leadership.

What do YOU think?
Do you have any similar (or completely different) experiences?
(You may answer in Swedish if that makes you feel better – I’ll provide a reasonable translation in the flow.)

Thanks to Ari Lightman, presenter of this topic at the Enterprise 2.0 conference recently in Boston, MA.

Johan

Read Full Post »

Now a day after the completion of the Enterprise 2.0 conference (from now on “E2”) things are slowly coming to a level possible to grasp. Some of the areas I will cover the next couple of days include:

Race against the Machine
Reverse Mentoring
The meaning of Big Data – even for the sole entrepreneur
Visualization of Big Data
Game Dynamics and Gamification

I’m looking forward to interacting with you on this!

Johan – currently in Boston, MA

Read Full Post »

Jag fick en fråga igår om den senaste utbildningen jag gick i Göteborg nyligen, den till handledare i Lean-spelet. Den lägger en viktig bit till ett pussel som ständigt utvecklas: hur implementera gott förbättringsarbete.

Syften och inriktningar inom LUCK-konceptet®

L: Ständiga förbättringar, No blame, Push till Pull, kundens röst, visualisering
U: Publika kanaler, smidigt utbyte, lagring och sökning, SEO
C: Coachande förhållningssätt, utveckla, finna nytt o varianter, feedbacktrappan
K: Reptilreflexer, behov, tillhöra, drivkrafter, gruppdynamik, konflikter, låsningar

Övningar och insatser:

L: Spring o rita, kaffekokaren, Lean-spelet
U: Google Docs, Dropbox, Evernote, Ifttt, molntjänster, GTD
C: Perspektivskifte, vänd på kuttingen, SAL, Aktivt lyssnande, 360-graders, metaplan
K: Reptilen, Vald sanning, Tydligt/otydligt, Kolbs lärstilar, SDI, ITP, feedbackteknik

Read Full Post »

Under en mycket intensiv höst blir det uppenbart – det är många som VILL förändring men inte alla som LYCKAS. Är det ren tur de drabbas av  – de som lyckas? Jag tror att det är lika mycket tur som när goe skidåkaren Stenmark i en intervju med jag tror det var legendariske “Plex” Pettersson fick höra att han hade “tur” som kom etta. “Ja, men är det inte konstigt att ju mer jag tränar – desto mer tur har jag!?”

Det där stora tillfället att skapa det där mötet, att planera för den där fantastiska konferensen då allt ska ske – den kommer sällan. Så ska vi ge upp? Nej, allt för många tappade sugar ligger och skräpar. Men vi har något som finns framför oss. Och det hela tiden – jag har valt att kalla dem “mikro-tillfällen” eller på engelska “micro moments”. De små ögonblick som är så viktiga – att njuta, att vara närvarande, att påverka. För det är ju just i nuet som det lilla maskhålet i tidsrumsväven öppnar sig och vi kan göra skillnad.Men för att detta ska vara möjligt behöver du göra ett förarbete:

* Vart är ni på väg?
* Varför just dit?
* Hur får du med dina medarbetare?
* Vilken feedback passar bäst till resp. individ och när?
* Var väntar du dig mikro-tillfällen?

Lycka till!

PS! Som många andra skapandeprocesser triggades även denna av en yttre faktor. I detta fall en statusuppdatering på Facebook av goe vännen Göran Adlén. Prenumerera även du på hans youtubekanal!

Read Full Post »

Har ni tänkt på det? Jag lärde det nog första gången i lumpen. Någon sa det och det passerade nog rätt obemärkt. I alla fall i MIN skalle. Men, så kom ett tillfälle. VAD har jag glömt. Förmodligen är det av mindre värde – men insikten! Insikten att det faktiskt stämmer:

Att det är lättare att få förlåtelse i efterhand än tillåtelse före.
Hur kan det komma sig? Ja, tänker man efter är det inte så märkligt.

Om din chef ska ge dig tillåtelse FÖRE en aktivitet ska denne kunna överblicka SAMTLIGA konsekvenser av ditt handlande. Sannolikheten är då stor att rädslan slår till – du får ett NEJ. Det är inte bara rädslan för vad du KAN göra – utan också för vad andra ska tycka om ditt ledarskap.

Om vi däremot tänker oss in i scenariot att du redan utfört något som är på gränsen. Eller över den. Det är då lättare att överblicka eventuella skador.

Det är således lättare att få förlåtelse i efterhand än tillåtelse på förhand.

Har du några exempel från din verklighet?

Read Full Post »

Vi måste öka förmågan att mediera! Med ordet menas vår förmåga att uppfatta, förstå och omsätta i praktiken det vi kommer i kontakt med. Inte sällan behöver det ske mellan verksamhetsområden – eller t o m mellan branscher. Jag upplever rätt ofta att personal är för litet tränad i detta. Orsakerna kan vara många men ansvar, dialog och ledarskap är vanliga faktorer. I dem finns ofta även lösningen!

Read Full Post »

Older Posts »