En viktig rapport från UNESCO visar att vi står inför en global brist på ingenjörer.
De där skräcksiffrorna (eller de siffror som förväntas väcka någon form av stress i
vårt land) som visar hur många ingenjörer som examineras i Kina, Indien och andra
folkrika länder och regioner – det kan i själva verket vara vår räddning.
Historien visar väl att många av de farhågor och rädslor vi haft och visat – visat sig
vara helt befängda visat sig komma på skam.
Nu visar det sig att en mycket omfattande brist på ingenjörer är vad vi kan stå inför.
Här är en artikel om detta: http://www.processnet.se/iuware.aspx?pageid=4216&ssoid=128982
här är rapporten:
Vad innebär “kockresan”? Jo, under en relativt lång tid hade kockarna i Sverige rätt låg status, slet hårt i varma kök och tjänade – inte så bra. Så började man bygga rollen. Vad var det de åstadkom under de 10-20 år denna resa, ja revolution pågick…
Jo:
1. Framträdande förebilder – tydliga, outspoken och modiga: Verner Vögeli (så framgångsrik att han blev en rollfigur hos tidens komiker)
2. Visualisering – visa vad ni gör, gör det tillgängligt i en miljö där kunderna finns (bokstavligen: riv väggarna!) Värt att notera är att inte alla kockar sympatiserade med dessa drag. “Men våra kök tål inte att ses av kunderna!!!” var en inte helt ovanlig kommentar…
3. Avsevärd kvalitetshöjning – när fokus föll på kockarna svarade de upp mot detta.
4. Vidareutveckling, diversifiering, explosion – krogsverige blev sig aldrig mer likt.
Nå – på vilket sätt ska detta kunna kopieras av ingenjörerna? Nu må jag vara part i målet – men när jag tänker på vad mina vänner från KTH arbetar med så inte fasen är det några ingrodda tekniker som inte har spännande jobb. Många reser till exotiska platser, blir extremt uppskattade för de insatser de gör, många bor under tider i andra länder där de kan ge sig själv och sina barn ett eller flera språk (vad är inte det värt i en globaliserad värld?). En ingenjör kan finna sin plats i allt från EKG-maskiner (som jag själv arbetat med) till bankverksamhet. En annan är operasångare. Ytterligare några startade Mackmyra. En gick vägen via dörrvakt under några av våra Squtt (fester på Kåren) till Hollywood…
Jag tror att ingenjörerna gör mycket av det som ungdomar idag faktiskt skulle vilja göra – men inte ser. Framtiden är i visualiseringen. Så hur tusan ska ungdomarna veta om de inte ser? Spännande är ju också att några av de aktiviteter jag ser att kockarna gjorde på 70-90-talen har ingenjörerna redan gjort! Men det har skett i det tysta. Kanske har bra löner gjort dem nöjda? Och varför ska de sälja in fler jobb på sin arbetsplats?
Om vi nu tänker oss scenariot att ingenjörerna redan gjort en del av “kockresan” – vad kan vi då göra idag? Ja, de allt mer tranparerande medierna genomsyrar vårt samhälle och finns redo att visualisera. Hur kan vi göra för att ytterligare tydliggöra och skapa dialog kring ingenjörsyrket? Jag har fler tankar kring detta – men vad tycker DU???
Helt rätt.
Jag tror dock helt och hållet att förändringen för ingenjörerna måste börja inifrån, med att generellt rusta upp självförtroendet hos ingenjörerna och ingenjörstyperna, få dem att ta för sig mer i arbetslivet överhuvudtaget.
Vad sägs om att styra upp en “Gordon Ramsey”-show fast med webbutvecklare?
Ja, media är EN väg. Men vad gör organisationerna runt ingenjörsutbildningar? Det finns ju massor av intressant teknik att nyttja om man vill nå ut – och visualisera för att engagera. Men finns viljan?
Först måste ingenjörsrollen omdefinieras.
Just nu är det väldigt mkt kring ingenjörsutbildningar den här dynamiken:
Student:
“jag är rätt bra på naturämnen och vet inte riktigt vad jag ska göra, men plugga är ju bra. Jag blir ingenjör!”
Näringsliv/Högskola:
“Perfekt! Här kan vi träna er till att bli bra Ericsson-anställda. Det är ett tryggt och välbetalt arbete, och här kan man flyta med utan att ta några större risker”.
Sen finns det självklart de som går andra vägar, en del med hög profil, men det har mig inte känts riktigt som att såna saker har uppmuntrats på några sätt eller ens förstärkts. Det är ett systemtänk, och jag är inte ens säker på om högskolan är rätt plats att utbilda framtidens ingenjörer.
Det är liksom en del av en gammal värdekedja som folk slussas genom:
Gymnasiet->Lumpen->KTH->Ericsson.
I takt med att industrisamhället försvinner och man kanske inte längre har några stora företag som håvar i sig massor av folk på löpande band så kommer ingenjörsrollen förändras till mer hur den var i den för-industriella världen.
Konst och vetenskap (KTHs motto) trycker på ingenjörskonst som lika viktigt som vetenskap. Fast idag är det väldigt mkt vetenskap och inte så mkt ingenjörskonst. Ingenjörskonsten har studenterna alltid en stor lusta för, och får oftast utlopp för den genom extracurricular activities. KTH-spexet, Quarnevalen, och alla de tonvis av kreativa och välgenomförda projekt som studenter genomför på fritiden på grund av deras lusta att göra saker. Men utbildningen på institutionen har inget utrymme för dem att göra det, så det blir oftast mjäkiga former av stöd till aktiviteterna istället för att göra dem till utbildningens kärna.
Långa 2 ören detta 🙂
Min poäng är: Om Leonardo Da Vinci kom in på första året Maskin på teknis, hade han blivit Leonardo Da Vinci då? Och om ja – hade det varit på grund av teknis, eller trots det?
Jag tror att Leonardo mkt väl kunnat gå på Teknis, men hade Teknis kunnat gå med Leonardo? Kort sagt: Hade han fått tillräcklig stimulans? Hur hade hans tankar bemötts? Hur väl professorer tar emot “uppstudsiga/tänkande” elever kommer ju ned till hur de ser på sig själva…